Min son fick en bra födelsedag trots att den inte började så bra.

Min man kom också igår fastän han sagt åt mej att inte göra det, så kom mina syskon också så det gick bra, men kändes lite obehagligt att sitta vid samma bord, allt är så infekterat ännu.

Berättade även för mina syskon var vi står idag då min man åkt iväg.
Känns lite bättre av att ha fått berätta om det för någon, jag har en konstig känsla av skam precis som det stod skilld i min panna, fast jag vet ju att så inte är fallet många skijler sej i vårat samhälle idag.

Det som känns svårt idag är att inte veta hur framtiden kommer att se ut, jobbigt jobbigt men jag tar små små steg.

 

Idag fyller min yngsta son år, borde vara en fin dag för honom allt började ganska bra jag och storebror väckte honom med sång och en liten present sin riktiga present vill han ha först på kvällen, men jag hade ivarjefall köpt ett modell större påskägg.

Sen dÃ¥ barnen sitter och äter morgonmÃ¥l kommer min man in han brukar skjussa barnen till skolorna och hem, idag var han väldigt sur för att jag redan grattat sonen, hallo klockan var 7.15 dÃ¥ han kommer och skolorna börjar kl 8, inte kan jag vänta med att väcka barnen tills han behagar komma, sen sa han att han inte kommer ikväll pÃ¥ sonens födelsedag, (mitt hjärta grÃ¥ter) dÃ¥ small det för mej jag kunde inte hÃ¥lla mej fastän barnen satt i köket och Ã¥t, vet nu inte om han kommer ikväll hoppas det för sonens skull för min del kunde han gärna stanna borta som tur är kommer mina 2 syskon till oss ikväll, just nu känns det sÃ¥ svÃ¥rt och tungt, känns som om jag inte räcker till allt och mina tankar snurrar runt i mitt huvud lite för snabbt.

Det är svårt att försöka vara stor och stark då man egentligen är liten och rädd.

Hoppas mina barn för en fin dag ivarjefall trots att jag inte kunde ge det till dem direkt från morgonen.

 

Kommer att ha denna blogg till att skriva av mina tankar inför en möjligt kommande skillsmässa.

Det är nu 19 dagar sedan min man sa åt mej på natten att han kommer att flytta och att han gör det direkt följande dag......

Att det inte blir något av vårat liv tillsammans........ vi har varit gifta i 13 år nu i juni, vi har två barn en i mitten av tonåren och en som nästa år blir tonåring sen har vi ännu hundar i familjen, allt lämnade han utan destu mera förklaring...

Visst vi har inte alltid haft det så lätt och för 2 år sedan blev han fast för att ha ett annat förhållande de han bara börja så blev han fast på deras första gemensamma veckoslut, vi bearbetade nog inte det helt igenom för alltid då jag tog upp saken till diskussion så blev det bråk, han förstod inte varför jag ville veta.... "vadå jag är ju inte ihop med henne mer" nåja tiden gick och tiden läker alla sår sägs det, ja visst kom jag in i vardagen jag med med allt vad det innebär, jag kan förlåta otrogheten men jag glömmer den aldrig.
Jag hade nog i tankarna många gånger att ok är det såhär det är så tar jag också första bästa karl och hoppar isäng med, jag gjorde dock aldrig det, tror att jag skulle må dåligt av det efteråt eller så inte, jag vet inte.

Nu då det gått 19 dagar så har jag fått lite lite distans till detta och jag vet nu inte om jag vill ha min man tillbaka mer, kommer jag någongång att kunna lita på honom mer?????

De första dagarna levde jag som en zombie sen råkade jag ut för fökylning och låg däckad i 5 dagar, 5 långa tunga dagar med feber, hosta, snuva och tyck synd om mej!!!!

Sen kom jag till det insikten att jag kan inte ta och tänka på alla saker på en och samma gång måste försöka ta en sak itaget, ena dagen tycker jag att detta kommer att går bra medan sen i nästa stund tycka att allt är piss sorgen för att ha misslyckats kommer över mej stor och tung.......... känner även lite skam vet inte varför men ibland känns det nästan som om jag hade ett plakat på mej där det står "skilld och misslyckad"...........

Våra barn har förståss frågat när pappa kommer hem, ja vad svarar man på det barnen börjar vara så stora att jag kan inte dra till med en blå lögn utan sanning är nog bästa alternativet, så vad svarar jag då
Jag vet inte, men mamma och pappa har lite olika åsikter om saker och ting som ni säkert märkt någongång vi måste få tid och utreda detta i lugn och ro.
Vet inte om detta är det rätta men vill heller inte börja smutskasta min man inför deras ögon det är ju trots allt deras älskade pappa, han är ju inte en dålig pappa.

Just nu tar jag en dag i taget.........