Min son fick en bra födelsedag trots att den inte började så bra.

Min man kom också igår fastän han sagt åt mej att inte göra det, så kom mina syskon också så det gick bra, men kändes lite obehagligt att sitta vid samma bord, allt är så infekterat ännu.

Berättade även för mina syskon var vi står idag då min man åkt iväg.
Känns lite bättre av att ha fått berätta om det för någon, jag har en konstig känsla av skam precis som det stod skilld i min panna, fast jag vet ju att så inte är fallet många skijler sej i vårat samhälle idag.

Det som känns svårt idag är att inte veta hur framtiden kommer att se ut, jobbigt jobbigt men jag tar små små steg.